💰 Post & Earn is officially LIVE!

Share your stories and get paid for every view.

Nachar manmi || নাচার মানমি || Santali poem

Nachar manmi santali poem by Birendra nath kisku

This is a santali poem about the poor people written by Birendra nath kisku. In this poem the poet discribe the lifestyle of the poor peoples. Here is poem for you. I hope you like this santali poem. If you like it then don't forget to comment and share to your family and friends.

Nachar manmi || নাচার মানমি || Santali poem


Nachar manmi santali poem in English 

Poschim nakha berai hasuroh

Arah ge edel baha leka jenget jenget

Rimil chetan purge jenget jenget 

Chere chupri dera teko teko ruwar kan

Dasai bonga kasi bahahe lekako otang akan

Chakli,jhaba dipil kate ruwar kanako

Guti,karmi sawte kamiwako.

Sardi situng sara ghari kami langa

Banu tako monere raska rasa

Mit chupud jomah lagit , mit bita laj lagit 

Bir buru dhasaw katet , ot hasa ko benao et.

Rengej tetang duk jala ko sahao,

Jaha leka nalha tumal kate jiyon ko khandaw.

Bangko badaya tischo chaba harket jiyon,

Seteroh aa mone jiwire raska rasa

Chika kate achuroh nowa songsar chala.

Jewyet tahen vor bangko bagiya gaiti kudi

Jomah nuwah re banu tako reho raska

Gidra lagit teyar aako hapen dinraya tuka.


Nachar manmi santali poem





নাচার মানমি সাঁওতালী কবিতা বাংলা / bengali 

পছিম নাখা বেড়ায় হাঁসুরঃ আরাঃ গে

এদেল বাহা লেকা জেগেৎ জেগেৎ,

রিমিল চেতান পুড়গে জেগেৎ জেগেৎ।

চেঁড়ে চুপড়ি ডেরা তেক রুয়ীড় কান,

দাঁসায় বঙ্গাঁ কাশি বাহাগে লেকাক অটাং অকান।

চাকলি, ঝাবা দিপিল কাতেঃ রুয়ীড় কানাক

গুতি, কাড়মি সাঁওতে কামিয়ীকঃ।

সারদি সিতুং সারা ঘাড়ি কামি লাঙ্গা

বানুঃ তাক মনেরে রীস্কী রাসা।

মিৎ চুপুদ জমাঃ লাগিৎ, মিৎ বিতী লাজ লাগিৎ

বির বুরু ধাসাও কাতেৎ, অত হাসাকঃ বেনাও এং।

রেঁগেজ তেতাং দুক জ্বালা ক সাহাও,

যাঁহা লেকা নালহা তুমৗল কাতে জিয়নক খান্ডাও।

বাংক বাড়ায়া তিসচঃ চাবাঃ হারকেৎ জীয়ন,

সেটের আ মনে জিউয়ীরে রীস্কী রাসা

চিকী কাতে আচুর নওয়া সংসার চাকা।

জেওয়েৎ তাঁহেন ভোর বাংক বাগিয়াঃ গাইতি কুডি,

জমাঃ ঞঃআ রে বানু তাক রেহ রীস্কী,

গিদরী লাগিৎ তেয়ার আক হাপেন দিনরেয়াঃ তুকী।

নাচার মানমি সাঁওতালী কবিতা


Post a Comment

Previous Post Next Post